Proppar och proppar…

Först så händer ingenting och ingenting. Sen händer…lite…

Det har inte varit många tecken på att fölning kan vara på gång så här långt. Eller rättare sagt – inga alls. Inte förrän imorse. Då kändes juvren lite fylligare än vanligt och även båda spenarna började fyllas på. Så det går åt rätt håll.

Numera vet jag hur det ska se ut. Juvren med vaxproppar alltså. Annat var det första gången jag hade sto som var dräktigt. Hade läst på duktigt inför fölningen och observerade noggrant de där vaxpropparna som det stod om i böckerna och alla pratade om. Jag kollade dem gång på gång men inte var de lätta att se…

Gud, tänkte jag, hur ska man kunna se på de där små propparna – de var ju inte större än små knappnålshuvuden – när det snart är föl på gång?

Lite senare kunde jag skaka på huvudet åt mig själv och min okunskap och orutin. Vaxproppar är ju mer att likna vid den vita hatten på häftstift än knappnålshuvuden när det väl börjar närma sig.

Sen har jag hunnit uppgradera mig på nappflaskefronten. Det fick bli en prickig…. Vad jag ska med den till får bli nästa inlägg.

Nu väntar vi vidare…