Det börjar bli dags….

Betäcka eller inte betäcka – det är frågan. Svensk travsport behöver alla hästar sporten kan få. Men har jag råd?

Att välja hingst är bara kul, jag har råd också, till en viss nivå visserligen, men det finns fina hingstar att välja mellan.

Jag har råd att hålla dräktigt sto, sedan förhoppningsvis blir det föl och det klarar både företag och plånbok också. Även en ettåring går att rymma i affärsplan och budget.

Men sen. Då börjar allvaret, till tränare för inkörning och uppträning, premielopp eller premiechansning beror på känslan, kval likaså. Någonstans härefter behöver investeringen ha en chans att betala sig. Jag skriver chans för vi har med levande individer och inte robotar att göra. Men har allt gått enligt plan och egen önskan att inte starta som tvååring uppfyllts ska nu uppfödning nu vidare ut i tävling.

Men medan alla kostnader har ökat har prispengarna inte följt efter. Kan till och med kan vara sämre än för 10-20 år sen beroende på bana och tävlingsdag.

Så här kan vi inte ha det. Intjäningsförmågan, eller möjligheten till det, måste öka. Annars kommer ännu färre att kunna hålla häst och erbjuda ATG något att arrangera spel på i framtiden. Och utan hästar, ja, ni fattar. Lägg därtill förväntade ökade kostnader för foder, drivmedel med mera som hästägarna lär få betala så blir än värre.

Domedagsprofetia? Ja. Och steget dit är inte långt.