Åt rätt håll

Så, nu är gamle Greve Hamilton tillbaka igen. Faran över för denna gång. Mitt power-walkande har kunnat bytas mot skritt under sadel. Men det blev några meter i benen…
Fakturan från veterinären har jag inte sett än. Så den förtränger jag så länge.
Men det är skönt att de finns vid såna här tillfällen.
Det är värre om det går snett vid fölning. Det är ju så kort om tid att spela med så det är bara med riktig bonntur veterinären skulle hinna hit. I värsta fall, och beroende på vem som har jouren på distriktet, ska veterinären åka från Årjäng och då tar det dryga timmen minst. Det faktumet har fått mig att flera gånger fundera över att inackordera Cherie Vader hos någon med mer erfarenhet och kompetensen på närmare håll. Men vi får se. Har lite tid kvar än att bestämma mig.

Roligare är att börja fundera över årets kommande hingstval. Vad tror ni om fransk tanks med lite speed på den här märrn; tidig, talangfull, tidigt skadad, med gamla morsstammen? Eller ska det vara ultramodernt högpresterande amerikanskt? Eller kan gammalt på gammalt bli nytt och fräscht?

Tips och funderingar, tack!!