Fölbloggen

Det har verkligen gått framåt för I´m Magic. Än lever han väl inte upp till sitt namn men det är faktiskt en riktig liten goding med gott klipp i steget.

Sent inkörd hade jag inga förväntningar på att hinna fram till premieloppskörning innan oktober månads slut. Det kan inte vara riktigt klokt att stressa på och kanske offra en häst mentalt för de 20 000 som finns att hämta för ett godkänt premielopp.
Visserligen tycker jag det är bra pengar men det är ändå en liten del av vad det kostar att hålla travhäst själv; eller som i det här fallet, i proffsträning.

Lite efterklokt kanske  men i ett sånt här läge hade det kanske varit bättre att anmäla till premiechansningen. Men jag tror inte jag har fött upp en blivande vinnare i årgångsloppen 🙂

Jobbar han på som hittills ska han iallafall kunna gå premielopp. Det får ses som en seger för den lille rackarn, som fick en så tuff start i livet!

Här är I´m Magic i april när han var på banan för första
gången. Sedan dess har han också kastrerats. Någon
jätte lär han knappast bli, nu ligger han på drygt 150 cm.

…inkörning. Äntligen kan man säga. Just nu tillbringar 1-åringen sista dagarna på sitt sommarlov som förlängts ända in i oktober.
Med tillskottsfoder funkar det bra. Vi har haft torrt och såpass varmt som runt 14 grader dagtid med bara enstaka frostnätter. Nu verkar det kyla av lite mer.
Att det blev enbart sommarbete och inte i planerad kombination med inkörning berodde på hästhalsen. Hingsten föddes ju med ett för litet struplock, som fick mjölken att rinna fel och resulterade i klippkort på hästsjukhuset i Skara en tid.
Därför fick han nu som 1-åring några extra månader på sig innan vi lät veterinär Daniel Schützer, (se http://www.travliv.com) kolla upp gom och hals.
Allt såg tillräckligt bra ut för att gå vidare med inkörning. Det känns gott!

På väg hem från ett blött och grått Stockholm och Solvalla. Men Nahar seger värmde. Liksom uppfödarkollegan Håkan Perssons Le Mat som på ett övertygande sätt tog hem V75-5.
Liten uppfödare
Jenny och Håkan Persson i Stall Bredbyn har visat att även en liten uppfödare kan få fram hästar av god klass med rätt material och bra val av hingst. En portion tur krävs visserligen också liksom kompetenta tränare som kan ta vara på potentialen och utveckla hästen.
Båda är goda förebilder och mycket kunniga inom sina områden.  Håkans kompetens används också inom ASVT och i Svensk Travsports avelråd. Han är också ordförande i Svensk Travsports Avelsvärderingsnämnd för varmblod.
Uppfödning för dyrt
Trots lyckat resultat på få uppfödningar; Youpie, Le Mat och premieloppade Divine Star, har de båda lagt ner uppfödningen. De har inte råd. Det kostar helt enkelt för mycket idag att föda upp en häst och garantier för att ens gå plus minus noll på en försäljning finns inte.
Medianpriset ökade
Glädjande nog ökade medianpriset; det vill säga fler fick lite bättre betalt för sina hästar än tidigare, vid årets Elitauktion. Men det hjälper inte, det behövs mer stimulans för att öka intresset att köpa och äga häst. Annars kommer bara stordrift i uppfödning att löna sig och de mindre uppfödarna att försvinna. För det går inte att pynta i hur mycket pengar som helst i något som både ska vara roligt och helst gå runt. Och hur går det med bredden då? Den bredd och den folksport som vi åtminstone utåt talar om att det ska värnas om?

Hur det ska gå till? Jag har inte receptet – har ni?

Oavsett – det har varit två dagar av fantastisk hästport på Solvalla. En sån dag som jag tror alla hästägare vill uppleva och känna nerven i med sin häst; egenuppfödd eller inte!

I fredags kunde vi hämta hem sto och fölunge från Skara igen. Personalen, som varit kunnig, tillmötesgående och jättetrevlig, drog ändå en lättnadens suck när vi lastat.  Cherie Vader var inte deras drömgäst i sjukstallet. Hon vaktar sitt boxrevir med tydliga hugg i gallret och inte blev det mindre med föl vid sidan. Inte heller gör hon någon skillnad på människa eller häst.

Fölungen var jättepigg. Elva dagar gammal hade det bara blivit hage en enda timme som dygnsgammal fölis. Så det fanns mycket spring i de benen och som inte fått utlopp i en fölbox i Skara. Gissa om det gick undan i älgtrav och skuttig galopp de första tillfällen. En vända så snabbt att det gick tvärs genom staketet. Men det gick bra det med.

Nu är det fortfarande bara två timmars hage per dag som gäller. Hippotrim och magsårsmedicin är ordinationen ytterligare några dagar. Nya blodprov tas imorgon och på onsdag får vi besked om hur läget är.

Vi fortsätter hålla tummarna!

Ibland är glädjen kortvarig. Efter drygt ett dygn är fölis är tillbaka på Hästsjukhuset i Skara. Den här gången med en elak diarré. Det är olyckligt att redan ha ett nedsatt föl när fölbrunsten kommer. Fölungarna blir ju ofta lösa i magen samtidigt. Om det är orsaken eller att något annat tillstött vet vi dock inte just nu.

Det var en riktigt piggelin fölunge som kom hem men undan för undan blev han hängig, visade tecken på ont i magen, diade allt sämre och fick avföring som vatten med begynnande uttorkning som följd. När allmäntillståndet försämras hos ett ungt föl kan det gå fort utför.

Sticker inte under stol med att natten var jobbig. Men tack Madde (till Zon-hästarnas hemsida här >> Läs hennes blogg förresten; alltid lika läsvärd och underhållande) för tips och framför allt uppmuntran! Var 20:e-30:e minut var jag i stallet och såg till att hingstungen kom på benen och diade. Det gick allt bättre så framåt morgoen diade han iallafall bortåt en minut innan han gav upp.

Men resurserna i Skara är långt bättre än vad jag och distriktsveterinärerna någonsin klarar att fixa. Så nu håller vi tummarna för att allt ordnar sig!

Nu är vi på väg för att hämta hem sto och föl. Bättre men inte bra och inga garantier. Så utgången är fortfarande osäker.
Men på Hästsjukhuset kan de för tillfället inte göra mycket mer. Så nu blir det hem och fortsätta medicineringen.
I Skara lär de bli glada att slippa Cherie. Vass var hon innan och inte blev hon mindre vass med föl vid sidan. Så det slås en del tänder i gallret när något passerar boxen.
Att hantera henne är däremot inget problem, varken i eller utanför boxen och varken med eller utan föl.
Håll tummarna nu alla!

Alla undrar säkert varför det blev tvärtyst på bloggen efter att Cherie Vader fått ett litet hingstföl för snart en vecka sen. Det är ju nu man ska skriva om allt det underbart roliga med föl; hur de äter och mår bra, växer och utvecklas.

Men det ser inte ut att jag ska få det nöjet den här gången heller. Sedan i onsdags morse finns föl och sto på Hästsjukhuset i Skara. Prognosen är inte god.

Ni som läst förra inlägget vet att det kom mjölk ur näsborrarna och att fölet snarkade och hostade efter att ha diat. Att mjölken hamnar lite fel i början, det händer. Dålig rutin på att äta helt enkelt. Lite mjölk i lungorna klarar fölet också av att ta hand om själv utan att det behöver bli big deal och krassligt föl.

1,5 dygn gammal fick fölet känning av förstoppning eller kolik. Distriktsveterinär Helen Jentzen från Säffle gjorde vad hon kunde på tisdagskvällen. Men det räckte inte utan det onda i magen var kvar så vi lastade och for till Skara tidigt på onsdagsmorgonen. Där konstaterades att halten av antikroppar var för låg, fölet hade trots att det diat mycket inte fått i sig tillräckligt med antikroppar via råmjölken. Det fick bli blodplasma, antibiotika och magsårsmedicin samt mer fabrol mot en eventuell förstoppning.
Fölungen fortsatte dock att vara pigg och diade som han skulle på egen hand. Så allt kändes positivt och hoppfullt.

Igår, fredag, gjorde en endoskopi av luftvägarna. Någonstans var det ju fel eftersom mjölken fortsatte rinna ur nästborrarna. Att det inte var någon synlig gomspalt hade konstaterats redan på tisdagskvällen. Nu visade endoskopin att fölet hade mer mjölk i lungorna än vad som är bra.
Det värsta är dock att struplocket inte sluter tätt. Locket är helt enkelt för litet, så mjölk rinner fel väg. Det är inte möjligt att operera enligt veterinärerna på Hästsjukhuset och enda möjligheten är att det kan växa bort. Då måste fölet klara att den här kritiska tiden där mjölk fortsätter hamna i lungorna och andra följdsjukdomar slår till.
Det känns inte särskilt troligt, små föl är ju så otroligt känsliga, så mitt hopp är mycket, mycket litet. Jag har sagt ifrån att han ska tas bort innan han utsätts för ett onödigt lidande.
Så länge han är pigg, står på egna ben och diar går det an. Men allt annat är oacceptabelt!

Nu är det inte många dagar kvar tills det ska fölas. På papperet alltså. Återstår att se om hon kommer tidigare den här gången eller håller sig till de tio dagarna över som förra året. Nu är hon iallafall rejält stor och tung.

I år känns det skönt att inte ha varken föl tidigt eller en flock hästar som man vill få ut ur stallet och på bete. Det är först sista veckan som det blivit någon värme att tala om så gräset har heller inte satt fart förrän nu. Sent med andra ord.

I lördags kördes det kvällstrav på Åmål. Jag stod över en kväll i måldomartornet, vanliga jobbet har tagit tid och kraft med helgerna. Fanns ändå på plats en stund eftersom travskolans Caramel Kungen skulle ut med Maria Lundgren i sulkyn. Alltid lika spännande att följa travskolans tävlingsekipage. Och se hur vi lyckas med matchningen. Inte helt lätt med ponny. Propparna ser liksom lite annorlunda ut med till exempel rekordhandikapp. Den här gången stod Karamellen 180 meter efter men trots att han kostade på sig en kort galopp efter 200 blev det vinst på nya rekordet 53,8. Grattis!!

Det är fantastiskt roligt att ha en sådan häst i travskolan liksom de andra ponnyerna Tellma och Black Prince, som också både går lektion och tävlar. Det ger både spänning och reklam för den fina barn- och ungdomsverksamhet som finns på alla travbanor i landet. Och de unga som vill testa tävlingsmomentet får en chans att känna tävlingsnerven och mäta sin skicklighet utan att behöva ha egen ponny. Åtminstone till en början. Allt fler av dagens unga kuskar och montéryttare har också börjat karriären med att köra ponny; i travskolan eller med egen häst.

På söndagen tävlade travskolans lag i Vi i travskolan-uttagningen på Lindesberg. Åmålsgänget blev fyra i hård konkurrens av tio deltagande lag. Jättebra gjort!! Grattis också till Årjäng som vann och nu går till final.