Fölbloggen

Igår var det åtta dagar över tiden. Så då packade jag upp kitet med kalkstickor för att testa råmjölken. Kalciumtestet är ett sätt att ringa in tidpunkten för fölningen. Eller rättare sagt –  när stoet inte ska föla.
En sticka med fyra fält doppas i en milliliter mjölk utblandat med sex milliliter avjoniserat vatten. Sedan läser man av färgförändringen på stickan:

En rosa fyrkant – mjölken är inte klar för fölning
Två rosa fyrkanter – mycket liten risk att stoet fölar inom ett dygn
Tre rosa fyrkanter – stoet närmar sig fölning, kan föla inom ett dygn även om de flesta väntar längre än så
Fyra rosa fyrkanter – mjölken är klar för fölning. Stoet kan föla inom ett dygn men det är inte säkert.

I Cheries fall blev det tre rosa fyrkanter. Något föl har det hittills inte blivit så nu får vi se om det händer något i kväll eller inatt. Fyrkanterna har iallafall stärkt vaksamheten för precis som slappa förstärkningsband, fyllt juver, vaxproppar och annorlunda beteende ger kalkstickorna indikationer men inget definitivt säkert besked. Det finns stora individuella skillnader mellan olika ston och hur kalciumhalten förändras i mjölken.

Testet har tagits fram av veterinär Kerstin Darenius; en kunnig och rutinerad veterinär med mångårig erfarenhet och stort intresse för avel och fertilitet. Dessutom alldeles särdeles duktig på att få problemston dräktiga.

Förra inlägget om råmjölk och nappning fick en kommentar från Pia Ekström, uppfödare på Åland. Så här skriver hon:
”Vi har alltid nappflaskan redo också, och har oftast mjölkat ur lite reservmjölk. Men det är inte helt lätt att få i den lilla/lille alla gånger. Och det finns ju en viss risk att mjölken kommer fel väg och hamnar i lungorna istället. Om det fungerar den naturliga vägen inom 2-3 timmar så brukar vi köra på det. Men går tiden och det inte fungerar, så finns det inget val. Därför är det ju så viktigt att veta tidpunkten för fölningen, så man vet hur lång tid man har på sig.”

Är det fler av er som har erfarenheter kring råmjölk och nyfödda föl som ni vill dela med er av?

Lena

Nej, här händer inte mycket. Lite fylligare juver, det är allt. Men nappflaskan är redo; steriliserad och förpackad i  en plastpåse.

Jag brukar alltid mjölka ur råmjölk när stoet har fölat. Råmjölken är livsviktig för en fölunge. Den bör få i sig råmjölken så snart som möjligt, ju längre tiden går desto svårare får tarmen att ta upp de viktiga antikropparna. Eftersom en fölunge föds utan immunförsvar och börjar bygga upp det först med råmjölken så är det inte svårt att förstå hur viktig mjölken är.

Så den där första decilitern jag mjölkar ur förpackar jag i dubbla plastpåsar märkt med datum och stoppar i frysen. Då har jag reservmjölk till hands nästa år om något skulle gå snett vid en fölning. Fryst råmjölk står sig lätt fram till nästa års fölningssäsong. Det viktigaste då är bara att tina den varsamt för att inte förstöra antikropparna.                                                                                                                                                         Råmjölk redo för frysen.

Sen mjölkar jag ur runt 1,5 deciliter till. Den mjölken häller jag på nappflaska och ger det nyfödda fölet. Då har jag tillförsäkrat mig om att fölungen fått en första livsviktig mjölkslatt. När man nappar en fölunge ska man bara vara noga med att den verkligen kan svälja mjölken. Man vill inte ju inte att de dyrbara dropparna ska rinna ut i mungipan eller, hemska tanke, hamna i lungorna.

Många stuterier och uppfödare gör numera på samma sätt som jag beskrivit. De stuterier som har råd tar en genväg och ger plasma som innehåller antikropparna. Läs mer om den viktiga råmjölken och plasma på SVA:s hemsida här >> 

Efter att ha nappat fölungen kan man gott lämna sto och föl några timmar så de i lugn och ro får knyta an till varandra. När man sen kommer tillbaka ut i stallet har fölungen oftast kommit upp benen och själv börjat dia eller åtminstone börjat försöka hitta rätt. Inte alltid enkelt för en långbent, vinglig nyföding.

Under tiden kan man själv passa på att ta sig en tupplur… Vilket brukar vara välbehövligt. Men nu har jag en förstagångsfölare på gång. Det betyder att jag skippar tuppluren för jag vill veta hur stoet beter sig med sitt nyfödda föl innan jag lämnar dem utan uppsikt.

Och glöm inte – råmjölk är alltid okey. Alltid av godo. Kan aldrig bli fel. Hellre råmjölk än ingen alls. Även om det gått mer än 24 timmar sen fölet föddes.

Väntan fortsätter….

Lena

Först så händer ingenting och ingenting. Sen händer…lite…

Det har inte varit många tecken på att fölning kan vara på gång så här långt. Eller rättare sagt – inga alls. Inte förrän imorse. Då kändes juvren lite fylligare än vanligt och även båda spenarna började fyllas på. Så det går åt rätt håll.

Numera vet jag hur det ska se ut. Juvren med vaxproppar alltså. Annat var det första gången jag hade sto som var dräktigt. Hade läst på duktigt inför fölningen och observerade noggrant de där vaxpropparna som det stod om i böckerna och alla pratade om. Jag kollade dem gång på gång men inte var de lätta att se…

Gud, tänkte jag, hur ska man kunna se på de där små propparna – de var ju inte större än små knappnålshuvuden – när det snart är föl på gång?

Lite senare kunde jag skaka på huvudet åt mig själv och min okunskap och orutin. Vaxproppar är ju mer att likna vid den vita hatten på häftstift än knappnålshuvuden när det väl börjar närma sig.

Sen har jag hunnit uppgradera mig på nappflaskefronten. Det fick bli en prickig…. Vad jag ska med den till får bli nästa inlägg.

Nu väntar vi vidare…

Cherie Vader

Om två dagar är det dags – på papperet alltså. Det är en helt annan sak än verkligheten.  Att det slår på plus/minus tre veckor ligger inom ramen för normalfallet även om man helst inte vill se så för tidigt födda föl som tre veckor. De är inte alltid fullt utvecklade; kallas prematura, och är svårare att klara livhanken på. I alla fall utan tillgång till intensiv vård.

Så nog har man redan haft koll en tid. Stoet är dessutom en förstagångsfölare så det går inte att dra nytta av hur hon betett sig vid tidigare fölningar. Men den här gången är det bara ett sto på fölningslistan. Det gör vakprocessen trots allt lite mindre slitsam.

Det var lite värre en annan gång det skulle fölas. Tre märrar var dräktiga. Två skulle föla inom samma vecka, det tredje stoet, som också var förstagångare, två veckor innan. Osäker på hur hon skulle bete sig började jag hålla koll i god tid.

Allt slutade med att stoet som skulle föla först fölade sist. Fyra veckor över tiden. Så de båda andra hann leverera sina föl på ungefärligt utsatta datum innan den sista, som borde varit den första, kom med sitt… Det blev en del ryckig nattsömn och en hel del vaknätter men också tre fina fölungar!

Idag är det väl mer så att man undrar över om man själv har alla hästar hemma!? Som börjar om på uppfödarfronten med ett nytt sto och gärna införskaffar ett till. Om ett riktigt dugligt sto råkar ramla över mig… För får jag inte sålt mina uppfödningar så lär jag i alla fall inte få problem med starttillfällen så småningom. Den hästbrist vi redan nu vet blir verklighet i travet inom ett par år lär göra det svårt att fylla loppen enligt den tävlingsmodell vi har idag. Men det kanske ATG väljer att lösa genom att tvinga ett antal banor att lägga igen. Eller lägga in spel på hästar i andra länder.

Som liten uppfödare utan toppmaterial kan jag dessutom redan nu räkna med att få behålla mina uppfödningar. Så ser marknaden ut idag. Tillgång och efterfrågan går inte hand i  hand. Det fick väldigt många uppfödare erfara i höstas när priserna på Kriterieauktionen föll med 30 procent.

Samtidigt har mitt beslut att ägna mig åt avel och uppfödning även tagits med hjärtat och inte bara med plånbok. Stoet jag har idag – Cherie Vader – är det sista häst som min far fött upp. Stoet e. Tap In-Chips Vader visade både tidighet och talang, gjorde 12 starter, tog 4 segrar och gick 15,9.  Eftersom vi vet att prestation nedärvs i hög grad ligger det på hennes plussida. På minussidan ligger däremot att hon gick sönder. Läs mer om betydelsen av prestation även när det gäller våra avelsston på ASVT:s hemsida här

Hingstvalet föll på Make It Happen; en snygg hingst med prestationer av högsta klass i USA och Conway Halls då snabbaste avkomma med 10,0ak. Idag är han slagen av sin helbroder Wishing Stone. Conway Hall har också bland annat lämnat Windsong´s Legacy.
Make It  Happen har också ett mycket starkt möderne.
På minus ligger hans storlek.

Nu fortsätter vi vänta…..

Lena