Hästar på rymmen

En av de värsta mardrömmarna med hästar i hage och jobb i stan är löshästar. Mer än en gång har det hänt att telefonen ringt och jag fått kasta mig iväg i bilen och hem för att fånga hästar. Då hoppas man mest på att fartkameran ligger nere och polispatrullerna har fikarast. Allt medan grannarna tror att man fått hjärnsläpp och ska på audition för Rallybrudar III.

Det är minst lika skräckslaget att ha löshästar i mörker. Som igår kväll. På väg till de bortersta hagarna hör jag häst i galopp och ser skuggor av rörelser på helt fel ställe. Där, ute på åkern, ska det inte gå några hästar! Tvärvändning, full fart mot stallet och ut igen med havrehink i handen och ner på åkern. Mycket riktigt, på det nysådda fältet syntes tydliga spår efter minst två hästar. Men inte ett ljud, inte en rörelse.

Spårade så gott det gick men kunde ganska snart konstatera att de egna hästarna gick där de skulle. Men vems var då hästarna jag hade hört….? Och sett spåren efter…?

Nja, lösningen kom imorse. I dagsljuset. Det var inte grannens hästar på vift. Inte heller några spökhästar. Utan helt vanliga älgar jag sett skuggorna av. Klövspåren fanns lite längre ut på fältet. Men hovspåren då? Jodå, de kom från den egna flocken. I fredags gick det i 140 km hemöver (nej, nej, polisen, jag skojar bara…) för då var högdräktiga  Cherie och hennes 22-årige kavaljer (Ivan Rogov e.Pamir Brodde-Fröken Will)  på fredagspromenad utanför hagen. De hade strosat runt betydligt mer än jag trott. Hur de kom ut? Tja, i morgonstressen vet jag en som glömde stänga ledet….
Fy mig!